ROMANTIKEN

Ordet romantik kommer från fornfranskans ord romanz. Som senare utvecklats till det Svenska ordet roman. Till skillnad från andra epoker är Romantiken känd för sina paradoxa ideal. Paradox betyder motsägelse, och orimlighet.

Romantikens uppkomst skedde stegvis, och epoken är framför allt relevant inom konst och litteratur, musik, vetenskaps och filosofi historia. Romantiken är en epok mellan 1790 och 1850-talet det är då man kan säga att Romantiken hade sin tid. Stämningen runt om i Europa var spänt, det var flera reformer och revolutioner. Anledningen till att de övergick från Upplysningen till Romantiken var för att missnöjet växte p.g.a. tillvaron, människorna var trötta på all vetenskap. (Förnuftstro och vetskap hade existerat under upplysningen) Människor ville få fram mer känslor och uttryck än vad de hade gjort tidigare. Man ville helt enkelt filosofera och drömma sig bort, eftersom fantasin inte kan sätta några gränser. De ville sätta naturen i Centrum.

Vad kännetecknar romantiken?
Naturen spelar en viktig roll i denna epok då man ansåg att den var en spegel för själen. Detta använde man sig av när man skrev berättelser, t.ex.var det vanligt att man vandrade i bergen för att finna sig själv. Men man använde det även genom att gestalta känslor, om det stormade i huvudet stormade det ute och om någon grät regnade det.

Naturen beskrevs på ett storslaget sätt med spetsiga bergstoppar och rasande hav. Att fly vardagen och samtiden för att återvända till svunna tider, var även ett genomgående drag.

Men allt var inte vackert och romantiskt, det fanns även en mörk sida av romantiken. Man börjar granska människans inre själ och inser att vi har en så kallad nattsida som rymmer dolda hemligheter och skrämmande saker. Det är här skräckförfattarna börjar komma upp och utforska de omedvetna processerna i människan psyke.

Genrer under Romantiken
Den genren som man tänker mest på då man undersöker Romantikens genrer är tragiska kärleksromaner. Men det skrevs skräckböcker och böcker om det övernaturliga. Det som också blev populärt var den historiska romanen om svunna tider som var mer eller mindre fantasi. Det grundläggande under romantiken var att fly vardagen och samtiden med natur och känslor.

(Utförligare om dessa tre genrer finns på a-4at)

Författare under romantiken
Känslosamma författare

Jean-Jacques Rousseau är mannen bakom vår syn på barndom och uppfostran, förälskelse och passion. Rousseaus berömda slagord är ”Tillbaka till naturen!”

Johann Wolfgang von Goethes är en tysk författare som precis som Rousseau beskrev naturen som en stormande naturkraft. Goethes skrev den stora kärleksromanen Den unge Werthers lidande (1774). Romanen handlar om en ung mans förälskelse i en redan förlovad flicka. Goethe går längre är Rousseau, hans huvudperson i boken, Werther är panteist, d.v.s. att han tror att naturen i sig själv är gudomlig. Boken orsakade en våg av självmord efter att Werther tagit sitt liv i boken på grund av olycklig kärlek.

Skräckromantiska författare

Amerikanen Edgar Allan Poe är den mest betydande av alla skräckromantiska författare. Poe lånar en del ur engelska och tyska skräckberättelser. Hos honom är spöken eller levande begravda som står upp verkligt skrämmande. Även fast Poes noveller ibland handlar om omöjliga händelser, blir de ändå trovärdiga eftersom han berättar så noggrant och exakt i detaljerna.

Emily Brontës enda roman svindlande höjder är även skräckromantik. Boken är skriven på realismens tid, men passar ändå bra in i romantiken. Det är mycket kärlek i boken, och hon gör sina gestalter lika storslagna och fantasieggande som naturen. Romanen är ett drama om stormande lidelser, skräck och ondskefull släkthämnd genom flera generationer.

Magiska berättelser

E.T.A. Hoffman är en tysk författare, vars berättelser är fulla av magiska förvandlingar, dubbelgångare och personlighetsklyvningar. Han har bland annat skrivit boken Djävulselixiret (1816).

Vad var det då som gjorde att romantiken övergick till realism?

Det var omkring 1830 realismen kom som en sorts motrörelse mot romantiken. Under industrialismen flyttade människor från landsbygden in till storstäderna för att få jobb inom de nya industrierna. Folk lärde sig både att skriva och läsa vilket gjorde att medelklassen blev större. Många tidningar startades där folk började skriva insändare som sedan debatterades. Politik blev en annan viktig debattfråga. Folk började få mer och mer vetskap om det verkliga livet och om hur andra människor hade det. Medan romantiken visade forna tider, fjärran platser och overkliga sagor visade istället realismen hårda skildringar av nutid och verklighet ”the reality” med alla dess problem och miljöer. Författare som tidigare bara skrivit romantiska berättelser övergick till att bara skriva realistiska verk mot slutet av sina liv. På 1850-talet hade det övergått till att vara fler författare som var realister än romantiker.